PÅ HAL IS OCH DÖDA VINKELN
Kåseri av Göran Gustafsson
God fortsättning. Om man nu kan säga så när såväl jul- som nyårshelgerna känns en smula avlägsna.
Är julskinkan uppäten och är julklapparna fortfarande i brukbart skick?
En som tänkt motionera ner julmaten och samtidigt prova den nya julklappen, en videokamera, åkte till en isbana i den stora, stora staden i mellandagarna.
Jag blev själv vittne till händelsen jag nu ska berätta om, som kanske inte var så rolig för en viss person, men den kan ge en tankeställare om "döda vinkeln"!
Det var mycket folk på isen denna dag. Barn, föräldrar, mor- och farföräldrar och det rungade och ekade av glada hejarop.
Så kom han inseglande. En man i sina bästa år och med en videokamera i handen. Förmodligen var det en julklapp. Han verkade lite osäker på funktionerna och från handlovsremmen dinglade en papperslapp i ett sådant där plastsnöre som är omöjligt att rycka av.
Mannen var käckt klädd i smårutig sporthatt med rakborste. Den gröna lodenrocken stod som ett indiantält kring mannen och på fötterna hade han ett par bandyrör. Av designen att döma var skrillorna moderna i slutet av 1940-talet.
Herrn med rakborste åkte baklänges ut på isen, samtidigt som han filmade sina barn eller barnbarn. Han gjorde praktfulla parallellskär i sin baklängesåkning. Om han åkt lite saktare och det inte varit för rakborsten, hade man kunnat ta honom för ett isborr. Ett sådant där spiralborr som vinterfiskare använder och som skruvar sig ner genom isen.
Under sitt ivriga videofilmande tappar han för ett ögonblick kontrollen över bakåtsikten. Som alla vet så finns det en död vinkel, rakt bakåt och det var just där hon stod. Damen, som stod mjukt framåtlutad och som hjälpte sin telning att knyta om skridskorna.
Nu förstår alla vad som hände.
Rakborsten och damen möttes, så att säga ända mot ända och eftersom filmaren hade fart och damen reste sig just i kollisionsögonblicket, lättade rakborsten från isen och det blev ett luftsprång av sällan skådat slag.
5,0 hade säkert blivit poängen för konstnärligt utförande om isdansdomare funnits på plats. Men det fanns inga domare. Bara en massa barn och föräldrar och för ett ögonblick stannade tiden.
Skratten och ropen dog bort och de enda ljud som hördes var ett klirrande av glasbitar, fjädrar, kretskort och plastbitar som virvlade ut på isen. Även om rakborsten klarade fallet så gjorde inte videokameran det, så ny den än var.Hur små och kompakta dagens moderna tingestar än är, så blir det en massa bråte när de med stor kraft slungas mot en hård, konstfrusen skridskois.
Någon kom till undsättning med en sopskyffel och borste och det blev fullt lass. Det enda som inte var trasigt var kassetten och den skyndade sig rakborsten att plocka upp. Rädda vad som räddas kan.
Just inspelningar brukar ju vara viktiga dokument för haverikommissioner.
Den julklappen blev inte så gammal, men kanske han får en ny på försäkringen. Vad vet jag, men nog har man hört talas om drulleförsäkring...
Nu närmar sig tjugondag Knut, då julen ska dansas ut. Men se upp alla ni videofilmare som tänkt filma i ringdansens virrvarr. Spring inte baklänges i "Här är karusellen som ska gå till kvällen". Det kan råka finnas någon i vägen, i den döda vinkeln.Trevlig helg, med eller utan kamera…