DEN FLYGANDE HOLLÄNDAREN
Kåseri av Göran Gustafsson
Det är semestertider och husvagnstider. Man behöver inte åka mer än runt kvarteret så finns de där. Bilisterna, som har en stuga på dragkroken.
Men se upp du husvagnsägare så det inte går för dej som det gjorde gör ett hollandsregistrerat ekipage som jag nyligen såg på gatan i den stora tätorten två mil från vår by.
Holländaren trivdes tydligen inte i bygden utan ville flytta på sig, men se det ville inte husvagnen.
När bilföraren körde ut från parkeringen blev husvagnen ståendes halvvägs ut i gatan. Draganordningen hade lossnat. En mycket förvånad holländare klev ur bilen, tittade först på bilen, sedan på husvagnen. Han kliade sig i huvudet, backade intill bilen och kopplade på sitt släp igen.
Jodå, nu hängde den med. I vart fall i cirka fem meter. Sedan bockade den till, hoppade av dragkulan och bromsvajern hängde som ett skosnöre under draget.
Holländaren började bli generad av situationen och nu började det samlas en del intresserade åskådare på behörigt avstånd. Han backade så diskret han kunde bilen mot sin trilskna husvagn. Där, mitt på gatan började han så om proceduren med koppling och så snabbt in i bilen och iväg.
När husvagnen lossnade för tredje gången var det en flygande holländare som for ut ur bilen. Efter ännu en återkoppling mobiliserade han alla sina krafter och drog så hårt han bara orkade i såväl bil, husvagn som draganordning. För säkerhets skull gjorde han några tjusiga jämfotahopp på draget för att det säkert skulle sitta fast.
Nu gjorde holländaren en liten gardering för att slippa bli överraskad. Han skickade ut sin fru, som först sakta gick jämsides med ekipaget och föraren körde så långsamt han bara kunde.
Doften av brända lameller började sticka i näsan även om man stod en bit bort.
Nu hängde huset med, bilen gick fortare och fortare och hustrun gick upp i trav för att kunna hålla jämna steg.
Så försvann de runt gathörnet och jag kan bara önska dem en trevlig resa och hoppas att såväl bil, husvagn, förare som fru kommer välbehållna hem till Holland igen efter äventyret.
Jag förmodar att detta gick bra men jag hörde berättas om en betydigt värre episod. Föraren var ute på husvagnssemester med familjen när han blev stoppad av polisen på E6-an i höjd med Falkenberg. Polisen frågade på sitt alltid lika hövliga sätt om föraren var medveten om att han bara hade ett bakljus.
Chauffören gick ur bilen och det var nu som han verkligen fick problem. Han blev röd som en övermogen tomat i ansiktet och sprang två varv runt bilen medsols. Tvärvände och gjorde ännu ett varv motsols. Ansiktsfärgen övergick till askgrå och han började studsa i små nätta jämfotahopp samtidigt som han slet sitt hår.
Polismannen försökte lugna honom och menade att så farligt var det inte med ett saknat bakljus. Han kunde till och med tänka sig att riva böteslappen som han stod och kluddade på.
Nu hade mannens ansiktsfärg antagit en vitblek nyans och han började harkla och gjorde försök att prata.
- Bakljus, bakljus, stammade han fram. Här står du och tjatar om ett ynka bakljus när jag har tappat husvagn med kärring och fyra ungar.
Ska ni ut och köra husvagn i helgen skadar det väl aldrig att ta en titt i backspegeln då och då. Trevlig resa…