LUCIA OCH VICHYVATTEN
Kåseri av Göran Gustafsson
Hur många lucior, tärnor och stjärngossar kommer att svimma idag?
Inte många hoppas jag. Likaväl vet jag att det är flera som tyvärr kommer att drabbas av detta hemska öde, denna Luciadag.
Svimmar gör man alltid vid helt fel tillfälle och på fel plats. Alltså när det är som allra mest olämpligt. Kanske det är däri en del av förklaringen ligger. Det som absolut inte får ske här och nu, var är det mest tänkbart att det kommer att ske. Om inte just här och nu.
Bland många episoder är det särskilt en jag minns från skoltiden, när vi i klassen en tidig luciamorgon skulle bjudas en stilfull tablå av ett gäng tjejer från skolan.
Flickorna hade varit uppe sedan svinottan. Ett pepparkakshjärta och en lussebulle hade utgjort frukost och här kom de nu, spända och nervösa och tummade på sina ljusmanschetter. Dessa ljusmanschetter, tillklippta av papp och olika stora beroende på hur långa versar flickorna skulle läsa.
"Natten går tunga fjät" hördes av spröda flickstämmor bortifrån korridoren. Framme vid scenen hade magistern bara några takter kvar på första versen. Han spelade piano och hade tagit in flera rader redan på upptakten. Han spelade kraftfullt och djupt koncentrerat som alltid och hade ingen chans i världen att synkronisera sig med luciaföljet, vars sång han bara kunde ana.
Väl framme och uppradade tonade pianomusiken ut i fjärran och nu var det dags för solosånger och versläsning.
En rapsodi följde om allt från Jesusbarn, herdar och änglar till tomtar, nötter och julgrisar.
Plötsligt blev det för mycket för en av tärnorna, som just skulle läsa sin vers.
Ansiktsfärgen antog samma nyans som luciasärken och jag tror inte ens hon uppfattade ivrigt viskande kamrater som gjorde allt för att hjälpa henne på traven.
Den stackars tärnan svimmade och stöp i golvet med ett brak och det var ett under att inte luciaklänningen fattade eld i den allmänna uppståndelsen som följde.
Lärar´n kom rusande från sin plats bakom pianot och fick fatt på en flaska med Vichyvatten. Visst gjorde han rätt som först släckte elden för att därmed förhindra ytterligare fara.
Men jag ifrågasätter allvarligt hans handlande när det gäller att få liv i en avsvimmad person. Det måste finnas både mer effektiva och inte fullt så klenigt blöta metoder än att hälla Vichyvatten ner i strupen på vederbörande.
Vi fick aldrig höra mer än de första orden på versen som tärnan skulle ha läst. Flickan piggnade snart till, men det var ingen som tänkte på att fråga om fortsättningen.
Jag tror det var något om Stjärna som glimmar, vakar i lussenatten. Eller var det Tärna som svimmar, vaknar i Vichyvatten…