GULINGAR OCH FELVÄNDA SOPTUNNOR
Kåseri av Göran Gustafsson
Varför ska det behöva vara krig och elände i världen?
Tänk om alla kunde vara snälla och vänliga mot varandra. Inga slagsmål, inga bråk, ingen mobbning och inga barn som tar varandras leksaker.
Jag har förklaringen till varför det är så eländigt i världen och varför det finns en massa avundssjuka och missunnsamhet som ofta är startskottet för all slags elände.
Det råder stor brist på tolerans. En väldigt stor brist och därför känns det så skönt att veta att man hör till den lilla skara här på jordklotet som har blivit begåvad med just detta tolerans som är så oerhört viktigt och den allra finaste egenskap man kan tänka sig.
Jag är tolerant mot alla människor på hela jorden. För jag vet att alla har sitt människovärde.
Alla människor på jorden tycker jag är lika viktiga. Alla har rätt att leva i en anständig värld och må gott.
Ja, jag menar alla som inte är kineser, japaner eller eskimåer. Gubbar som är gula och som har sneda eller konstiga ögon och som äter råa fiskar.
Dessa människor har jag lite svårt för, men alla andra. Ja nästan alla andra, vi som bor i Europa vi måste hålla ihop och känna en sann europeisk gemenskap. En eugemenskap.
Nu finns det ju en del människor i Europa som har ett väldigt konstigt språk och det är nästan omöjligt att förstå vad de säger. Holländare till exempel som pratar något mellanting mellan tyska och engelska, de klarar vi oss utan. För att inte tala om Finnarna. Vad de säger är ju stört omöjligt att begripa, det går inte ens att gissa sig till.
Men alla vi som bor i Sverige, vi måste ju bara känna oss som om vi åker på samma tåg, vore kottar på samma tall eller varför inte badar i samma badkar. Och vi tolererar varandra.
Men vi klarar oss säkert väldigt bra utan alla dryga och fisförnäma stockholmare. Och alla halvdanskar nere i Skåne känner sig säkert mer som danskar och där kan di få hållas. Särskilt nu när de har fått en sån dyr bro, som vi alla andra svenskar fått vara med och betala. Bara för att skåningarna ska kunna åka till Danmark varje fredag och köpa billig öl. Jag blir så upprörd så jag tror vi lämnar halläningarna också och ger dom di snåle smålänningarna som straff. Det måste ju finnas en gräns även för tolerans.
Och allting norr om Vänern måste ju betraktas som norrland. Di har sina seder och bruk och kan vara väldigt konstiga att begripa sig på och så pratar de ju så långsamt också. Men annars är jag väldigt tolerant och förstående.
Vi som bor i Västra Götalands län har väldigt mycket gemensamt så vi måste vara sams och förstå varandra. Sjukhusen och alla köerna. Tänk vad trevligt det måste vara att hamna tillsammans med en göteborgare i en 13 månader lång höftledsoperationskö.
Men jag skulle inte vilja köa för tarmvred med en trulig Trollhättebo eller en plattfotad Boråsare.
Vi som bor i gamla Skaraborg har liksom vårdnaden om länstrafiken och om vi vill ringa och bara prata så har vi ju den kära beställningscentralen för samresor och färdtjänst.
Men från Vara, Grästorp och Nossebro är det mest en massa gnäll, för att inte tala om Tidaholm och Falköping, eller Gullspång som har sitt eget inbördeskrig med ärkefienden Hova.
Vi som bor i Götene har det allt bra trevligt och tänk vad toleranta vi är mot varandra och med vilken sann glädje vi betalar vår kommunalskatt.
Om man tänker efter kan man ju undra om det är så rättvist med kommunalskatten egentligen. Får de inte bättre elljuspår i Källby än vad vi har.
Förresten har vi inte ens kabeln kvar längre. Och varför ska golfbanan ligga just i Lundsbrunn. Och simhallen i Götene, Varför ska vi som är så toleranta behöva betala för att de sketaktige göteneborna ska få bada billigt.
Vi, måste hålla ihop och visa vår samhörighet. Vi som bor mett i väla, i Forshems socken och som varje dag trampar i Arns fotspår och tömmer våra nattkärl på historisk mark.Nu har ju visserligen Forshemsborna fått lite storhetsvansinne, efter det att gästgivargår’n varit med i TV och turister börjat vallfärda till kyrkan. Och årnäsarna har ju alltid varit som de är. Jag tror inte jag behöver säga mer. Alla vi toleranta här i Österäng vet vad jag menar.
Tänk vad trevliga vi alla österängsbor är mot varandra. Barn eller vuxna, bonde eller direktör, det spelar ingen roll utan jag tycker vi känner oss som en enda stor velourfamilj, och vad mysigt vi har det, som här när vi har grötfest.
Men det kunde ju vara lite bättre om alla kunde fatta att stjärnan i den stora julgranen skall vara vänd mot Årnäs. Jag vet att den varit vänd år rätt håll i år, men så borde det ju vara Varje år.
Alla som bor utmed landsvägen mellan Forshem och Äskekärr envisas med att stjärnan ska vara vänt åt deras håll, men det anser vi som bor mot Årnäshållet är helt fel.
Tänk vad vi håller ihop, vi som bor utmed landsvägen mot årnäshållet och vad toleranta vi är och vilken förståelse vi visar mot varandra.
Vi kör fram soptunnorna till vägkanten fredan i udda vecka och vänder öppningen mot gatan, så sopguppen inte behöver gå ut från bilen. Det kallar jag sann värme och medmänsklighet. Att tänka på sin nästa, sopgubben.
Det finns ju en del som inte fattar vad solidaritet är och envisas med att vända öppningen från gatan, så gubben måste gå ur bilen i alla fall. Sånt händer även på Årnäsvägen.
Förstår ni inte att det är sådant som gröper ur kommunens ekonomi. Sophämtningen blir dyrare, skattepengarna räcker inte till, det blir 40 barn i en klass med en lärare, åldringarna på sjukhemmen får ligga och vältra sig i sin egen avföring för att personal måste avskedas.
Jag fattar inte. Det är sådana små banala saker som kan starta ett krig.
Jag drar min egen stack till strået och vänder min soptunna åt rätt håll och jag skottar snö framför postlådan.
Det gör alla i vår familj. Jag har fostrat barnen att vara toleranta och medmänskliga och vi gör alltid goda gärningar mot varandra.
Om jag nu slipper att varje kväll förklara varför saker och ting ska ske som jag har bestämt och om jag slipper förklara att bensinkort på Preem är mitt, bara mitt. Jag tycker inte om att tjata på barnen, särskilt inte när man har uppfostrat dem i kärleksfull och tolerant anda.
Men jag och min kära hustru har förståelse för varandra, för det mesta. Och jag tror vi har kommit så långt det går att nå när det gäller att förstå varandras åsikter och meningar. Vi har liksom växt ihop under ett 20 årigt äktenskap. Bara jag får bestämma vilka diskussioner vi ska ta upp, och att jag får ha ansvar för fjärrkontrollen till TV:n.
Nu är det bara en sak som jag inte förstår. Ibland händer det att jag känner mej så fruktansvärt ensam. Är det någon som kan förklara varför…?